.

Jag är 25 år... under en timme var det tre olika personer som undrade om jag fyllt 18 år eller ej. En kvinna som knappt såg äldre ut än jag påstod att det idag var så svårt att lista ut folks ålder. Hon tyckte synd om dem som jobbar på systembolaget.

Hur ska man då se ut när man är 25?

Jag ska inte längre behöva visa leg på systembolaget... Jag tänker inte plocka fram det heller i förväg nästa gång... Så får vi se vad personen i kassan säger. Det står ju faktiskt att om man är under 25 ska man visa leg. Jag är nu 25 år + en vecka och en dag, alltså ska jag inte behöva plocka fram något leg.

Jag har inte riktigt blivit tillräckligt gammal för att uppskatta grejen att folk tror att jag är tonåring.

Foto: Susanne Pettersson

Det brukar bli en hel del rumpor i bild på utställningar... här har vi en i snyggare miljö haha. Fotograf är min kära syster. Vi skulle fotografera Elvira idag... jag försökte få henne att stå snyggt men snålblåsten var för hård. Viran såg bara ut som en ostbåge. Det var inte alls kul att bli fotograferad stillastående... ingen bra uppställningsbild på Viran alltså, så jag får väl bjuda på en rumpbild istället haha.

Det här var dock bästa bilden jag fick till på Elvira, som ni ser, inte alls bra. Hon fryser och drar ihop sig och stenen hon står på lutar dessutom för mycket...


Foto: Annelie Johansson

Bättre gick det när jag fotograferade den mer pälsbeklädda Vicki:


Foto: Annelie Johansson

Elvira 9 månader samt Pappa Viiru 9 månader (bilden hör hemma på matte Marikas sida)

Önskar att jag hade en bild på mamma Zahrema när hon var 9 månader. Det är kul att jämföra, hoppas verkligen att hela familjen (mamma, pappa och alla c-barnen) får chans att träffas igen.



Elvira och syrran 9 månader vardera (jaja Elvira minus en vecka på den här bilden)

Ute på Årstafältet igår... isen är inte så läskig längre


Elvira undersöker vad det är för något konstigt som täcker hela marken


Hon blev en helt annan hund mot den kritvita snön... riktigt cremefärgad


Nu hoppas vi på att snön ska ge med sig så att vi kan åka till Nacka som planerat. Vi ska ju hälsa på Jan och Conny, men så har vi tänkt fotografera lite i samma veva och det går ju inte riktigt just nu... Lika vitt i luften som det är på marken.

Var ute på långpromenad med Elvira. Så underbart väder! Älskar när det blir hög och klar luft, när solen skiner och vinden håller sig borta. Hade inte skadat med lite snö som knastrade under fötterna. Nu ska Elvira bara ha täcke när vi blir stillastående, hon äter så pass bra att vi nu kan vänta med täcket lite. Ska dock börja ha med det i väskan så hon slipper frysa om vi oväntat behöver stå stilla.

Nu ska vi snart ut på promenad igen, tänkte gå ner till fältet med henne så får hon springa av sig. Husse ser det som en fördel om hon är "avsprungen" när han ska vara hundvakt. Ska ju jobba ikväll, och imorgonkväll och söndakväll och måndagkväll, och onsdagkväll och fredagkväll och söndagkväll. Enda fördelen med alla dessa jobbkvällar är att det iaf inbringar lite välbehövliga pengar.

Hade en helt underbar födelsedag igår. Perfekt helt enkelt. Har ju dessutom en födelsedagspresent innestående hos Billy.

Tack tack alla!

Nu ska vi däremot städa här hemma.

Fick ett fint och glatt kuvert med posten för någon dag sedan. Var från Ellos, de ville vara först med att gratulera mig på min födelsedag, och eftersom det var tid för min egna högtidsdag så skulle jag också få en present: ett presentkort på 200 kr.

Tack tänkte jag och läste det finstilta: gäller endast i 14 dagar, vid nybeställningar över 800 kr.

Vilken fin present Ellos, haha tack tack. Ni tänkte alltså att jag ska ge er 800 kr så får jag tillbaka 25% när ni i samma veva har ett erbjudande för alla medlemmar som ger 30% på hela beställningen. Hur tänkte ni nu? Att jag blivit seni nu när jag blivit 25.

Elvira innan veterinärbesöket och innan dieten (matte var tvungen mata henne för att hon skulle få i sig någon mat)


19++kg


Elvira efter veterinärbesöket, mitt under dieten.

Vikt omkring 18 kg



Elvira efter dieten: hon går upp i vikt, hon äter all sin mat med god aptit och utan att matte behöver mata henne. Magen mår även den väldigt bra. Peppar peppar ta i trä på allt det; men nu tycks vi vara på rätt väg.

Vikt 19+kg

Aldrig har jag sett Elvira lika skeptisk som nu när vi skulle ut på promenad. Det var full fart nedför trappan och mot dörren, men sen tog det tvärstopp. VAD är det som kommer från himlen matte?

Det öste ner regn och i detta regn fanns iskalla snöflingor. Rena rama djurplågeriet tycket Elvira som mycket hellre hade legat kvar under täcket. Fick nästa dra med henne på promenaden. Sedan blev det kallare och regnet minskade tills det bara var stora lapphandskar till snöflingor kvar. Elvira upptäckte att vi närmade oss hem, farten ökade. Hade hon kunnat hade hon dragit mig bara för att komma hem snabbare.

Väl hemma sprang hon rätt upp i soffan och tryckte nosen mot fönsterrutan. Nu ligger hon istället ihopkurad bakom mig. Det där med snö, det var inte så populärt. Vi får väl se hur hon reagerar när den väl ligger på backen.

Jag och Elvira masade oss upp tidigare än vi egentligen velat, bara för att åka ut till kära storasyster i Hässelby. Äntligen var det liiite bättre väder, bättre promenadväder och bättre fotoväder. Vi hamnade i Viksjö och i en gigantisk fårhage. Hundarna hade superkul och jag, jag blev nog lika blöt och lerig som Elvira. Blev några bilder som jag nu håller på att ladda upp på hemsidan...

Elvira hittade ett stort dike i hagen som var jättekul att hoppa över...

Flygande hund:


Men man behöver inte ett dike för att flyga:

Nu har jag skickat iväg en arbetsansökan. Jag vill så innerligt ha det jobbet. Så håll tummarna nu att det ska gå vägen.

Nu ska jag och Elvira gå ut, vi ska promenera bort till tvärbanan och sedan ta oss västerut. Jag jobbar ikväll och Elvira ska umgås med min syster och hela hennes familj. Tack och lov så är det bara fyra timmar jag jobbar, hade inte orkat mer just nu då jag inte är riktigt frisk än.

HÅLL TUMMARNA!

Äntligen börjar jag känna mig lite levande igen, mellan våra promenader har vi båda bara sovit och ätit. Kan ju hända att det här med att bara ha en ledig dag åt gången sliter mer än man tror trots att dagarna inte är särskilt långa. Nu jobbar jag imorgon från kl 18 till kl 22. Sedan är jag faktiskt ledig hela helgen, har bestämt att jag ska tillbringa tiden utomhus så gott det går. Bara hoppas att vädret blir bättre.

Elvira är verkligen en kamelont. Ena dagen är hon kritvit, nästa dag är hon gräddvit och ibland har hon en intensiv cremenyans. När hon är riktigt cremig i färgen lyser hennes svanstipp alldeles snövit. Sedan har vi hennes nos och den mörka markeringen kring hennes ögon. När jag fick hem henne var dessa alldeles kolsvarta, men ju äldre hon blivit desto ljusare har dessa markeringar uppenbarat sig. Nu har de däremot vänt igen och blir bara mörkare och mörkare. Samma med trampdynorna som en stund faktiskt skiftat mer åt det rosa hållet än det svarta, nu tycks även de mörkna.

Jag undrar vad hon tänker bli när hon blir stor?!

Tack och lov att Elvira inte har något emot att ta det lugnt en dag som denna. Vi har en mysdag, matte är sjuk och ute regnar det. Ingen långpromenad i skogen alltså utan vi nöjer oss med rundorna i kvarteret, möjligen att vi vågar oss ner på fältet lite senare. Inte för att Elvira tycker att fältet är så kul just nu... marken är så mättad av allt regn att det ligger någon cm vatten över nästan hela fältet. Det är lite för blött och kallt om tassarna tycker lilla prinsessan.

Billy har åkt till Kalmar för att jobba med någon travsändning och med sig har han den enda fungerande mobilladdaren... min Vmobil har 3% batteri kvar och laddaren (och Billy så klart) kommer inte hem förrän söndag em. Lite problematiskt! Särskilt då plånboken också tryter, kan alltså inte köpa en ny laddare.

Nu ska vi titta på film under täcket i soffan - Elvira har redan bäddat ner sig. Sedan ska vi fundera på vart vi ska promenera. .Vi har ju redan gått alla rundor idag känns det som... men kanske ner till vårt hemliga ställa haha. Ett riktigt härligt och sandigt ställe vi brukar gå till då och då, som dessutom är på alldeles lagomt avstånd. Passar nog en dag som denna.

Vi var på återbesök hos veterinären idag, sköterskan (heter det så i djurvärlden?) sa glatt att det var ju väldigt bra att Elvira gått upp i vikt. Enligt veterinärvågen väger hon nu 19 kg (snart är hon uppe i den matchvikt hon hade på utställningen i Skogås: 19,3 kg tror jag det var). Veterinären klämde och kände, men framför allt pratade hon sår i mina öron - hon gillar nog sin egen röst. Tack och lov att Viran är så otroligt mycket bättre, hon fick ju en reaktion på en av medicinerna vilket resulterade i väldig diarré. Efter att vi bestämde att vi skule sluta med medicinen i lördags så har hon bara blivit bättre och bättre och går dessutom upp i vikt igen (peppar peppat ta i trä på allt det). Hon har dessutom energi så att det räcker och blir över till minst tre salukis till. Håll tummarna nu för att den här maghistorien ska vara över. Hon har väldigt god apitit kan jag lova och det är skönt, bara på morgonen hon är lite trögstartad (men matte gillar inte heller att äta på morgonen så matte förstår).

Min plasttand är väldigt obehaglig och jag är alldeles blå i tandköttet efter misshandeln av det. Snuvig, hostig och ynklig är jag dessutom, och inte att förglömma trött i kropp och knopp. Nu mer jobbar jag på sjukhuset, måste vara något nytt att den personliga assistenten följer brukaren även då denna är inlagd på sjukhuset. Men men, jag får mina timmar och efter den här månaden med veterinärbesök, tandläkarbesök, avbetalning av studielån OCH datorhaveri är det väldigt välbehövligt. Här stämmer det verkligen att en olycka sällan kommer ensam. En sådan här månad kan nog tömma även en tämligen välfylld plånbok. Bara att spara upp bufferten igen nu för jag gillar inte att inte ha en buffert redo att ta oväntade smällar.

Ska försöka få ihop ett riktigt bra och övertygande "personligt brev" nu, skulle vara skönt med normala arbetstider och lite bättre lön. Kan väl drömma min dröm om att jag skulle ha en chans att få DET jobbet, det är för bra för att vara sant.

Nu ska jag göra som alla andra här hemma: sova. Imorgon ska vi ut i skogen Viran och jag, förhoppningsvis får vi sällskap av min kära syster och någon/några av hennes hundar. Och förhoppningsvis regnar det inte och än mer förhoppningsvis: det är inte för mörkt för att fotografera.

Jag har sådan enorm tandläkarskräck att det inte går att beskriva... bla resulterar detta i att jag inte kan sova någon natt innan det är dags. Nu tror jag dock att jag har hittat en riktigt bra och förstående tandläkare. Han kom fram till att stora delar av min tandläkarskräck antagligen grundas i att jag är väldigt smärtkänslig i munnen samt extremt svårbedövad. Två tänder fixade han, två tänder jag skyller på klantiga tandläkare. Den ena var han tvungen ta bort en fyllning då det var ett hål UNDER fyllningen och den andra, ja den spricker cirkus en gång om året pga att en tandläkare stoppade en gigantisk amalganfyllning som nött sönder tanden innifrån. Tandväggarna är egentligen för tunna för att laga med vanlig lagning... men en tandläkare i stan försökte, en duktig tandläkare i Panama försökte, samma sak med en duktig i Malaysia, sedan var jag på akuttid här i stan för att fixa den och ja det blev dyrt men inte hållbart för det. Nu ska jag få en krona på den tanden, så han har slipat till den och nu har jag en provisorisk plasttand över. Ont ont ont gör det (främst i tandköttet), men jag är stolt över mig själv att jag faktiskt klarade av besöket.

Sedan åkte vi ut till Hässelby och gick på långpromenad i skogen med Susanne, Vicki, Nell och Flisa. Regnet öste ner men Elvira sprang som aldrig förr och Nell och Flisa försökte valla henne haha.

Vägde Elvira idag, och hon är uppe i 18,4 kg. Innan veterinärbesöket vägde hon 18,2 och jag tror att hon rasade i vikt av dieten och medicinerna. Tror därför att det säkert är mer än 0,2 kg som hon har gått upp... Innan utställningen i Skogås vägde skruttan strax över 19 kg. Vore skönt att få upp henne i hull nu när det börjar bli så ruggigt ute. Nu försöker vi spara så mycket energi som möjligt genom att undvika att hon fryser. Täcke på alltså om vi ska stå stilla ute eller om det regnar. Märks väldigt tydligt att hon inte är lika besvärad av kyla om hon har lite mer hull...


Nu ska jag skriva en jobbansökan, har hittat ett jobb som jag verkligen vill ha. Nu gäller det bara att övertyga dem om hur bra jag är.


Jo, tandläkaren berömde förresten mina tänder. Jag blev så stolt haha. Dessutom finns det ingen tendens till tandlossning då benen i käkarna är väldigt starka. Fina ljusa linjer på röntgen, inget poröst ben här inte.

att de inte kan framföra sina klagomål direkt utan måste skriva en lapp om det... Satt och fördrev tiden och hittade ett hundforum där en person gnällde över en grannes hundhållning. Denna person mötte grannen dagligen men ville ej komma på kant med dem genom att fråga rätt ut. Nej istället skulle hon skriva en lapp.

Hon ansåg att hundarna inte kunde bli rastade, för de gjorde sina behov direkt utanför porten. Eventuellt kunde hon tänka sig att de åka iväg med hundarna till annan plats för att rasta dem, men eftersom de gjorde behoven direkt de kom ut så kan de ju iaf inte bli rastade tillräckligt ofta.

Tänk vad lätt det skulle vara om hon bara frågade rätt ut. Hon skulle inte behöva spekulera längre haha.

Alltså, då kan man ju undra vad våra grannar tror om oss. Elvira kissar alltid så fort vi kommer ut (spelar ingen roll om det var tre timmar eller en halvtimme sedan vi var ut), och oftast blir det bara korta 15-30 minuterspromenader här i området. Det är ju så förbannat trist att vandra omkring i samma område dag ut och dag in. Nej istället åker vi iväg... till skogen, till något öppet fält, till någon hundrastgård osv osv osv.


Om grannarna missar att vi åker iväg för lite kvalitetstid kan de garanterat missta oss för sådana som inte rastar hunden tillräckligt.

Så här ser oftast vår dag ut (om jag jobbar):

1. Vi vaknar någon gång mellan kl 9 och kl 10, Elvira brukar då hoppa upp i sängen och kura ihop sig tätt intill en stund.
2. En halvtimme senare går vi ut på morgonpromenaden som oftast är en kortis runt kvarteret.
3. Dags för frukost.
4. Vila på maten för Elvira, matte gör sig iordning för dagen, packar väskan osv.
5. Omkring kl 11-12 beger vi oss ut för lite kvalitetstid. Antingen är vi (läs jag) "lata" och går ner till fältet. Vi börjar alltid med lite lydnadsövningar som avslutas med någon jobbig passivitetsövning (kan vara att jag ställt upp henne och att hon ska hålla sin position) som sedan bryter ut i ett "varsågod" = Elvira bugar (frambenen helt utsträckta, ner längst med backen likaså bröstkorgen) och sedan rasar hon iväg i en väldig fart - äntligen får hon springa. Hon rusar sedan några varv runt mig och stannar sedan upp framför mig. Antingen busar vi lite eller så tränar vi lite till. Sedan går vi runt till andra delar av fältet för att variera oss lite. Är jag inte lat och har tiden det krävs brukar vi åka iväg någonstans, oftast hamnar vi då i skogen. Samma sak gäller då, första biten ska Elvira vara fokuserad. Gå fint i kopplet alldeles vid sidan. Sedan brukar jag koppla lös henne och fortsätta träna lite och sen, sen får hon frikommando. Samma här som på fältet...hon rusar av sig ordentligt genom att springa runt runt matte, hoppar över träd, springer upp på höjder osv osv. När hon rusat av sig så brukar vi gå en liten promenad i skogen då hon springer lös vid min sida. Det är så otroligt skönt att gå i skogen med Elvira. Hon vet sedan hon var liten att det är hennes uppgift att hålla reda på mig och inte tvärt om. Hon sticker sällan ur synhåll utan springer antingen fram och tillbaka eller runt runt.
6. Kvalitetstidsrundorna kan ta sin lilla tid och efter dessa är det nästan alltid tid för mig att åka till jobbet. Jobbar Billy i stan och på kontoret så åker vi hem, då behöver hon bara vara ensam någon timme som max. Elvira serveras lite mat, jag gör mig iordning för jobbet och Elvira rastas sedan en kortis innan jag går. Jobbar Billy inte på kontoret så möter jag antingen upp Jessica (min systerdotter) efter att hon slutat skolan så att hon kan ta med Elvira ut till Hässelby, eller så åker jag ut till Hässelby och lämnar Elvira. Är det det senare alternativet så brukar "kvalitetsrundan" ske någonstans åt Hässelbyhållet.
7. Jag jobbar, Elvira väntar antingen på att husse ska komma hem och umgås sedan hela kvällen med honom eller så busar hon med kompisarna hos syrran.
8. Jag slutar någon gång omkring 22-22:30. Är Elvira i Hässelby tar jag tunnelbanan dit och hämtar henne, sedan åker jag till Alvik, byter till tvärbanan och går av vid Årstafältet var på vi promenerar hem. Är hon hemma med Billy och han är vaken kommer de och möter mig vid bussen och så tar vi en kort kvällsrunda tillsammans. Sover Billy tar jag ut henne på en kvällspromenad på vår specialväg.
9. Elvira brukar sedan få ett litet kvällsmål.
10. Därefter sover vi, men ibland hinner vi med en extra nattpromenad runt huset.

Tänk då alla tanter som sitter i fönstren och observerar... de kanske ser vår första korta morgonrunda (sedan åker de till jobbet eller PRO eller dyl). Nästa gång de ser oss är kanske på någon kort kvällsrunda... och så antar de att det är vad Elvira får...kortisar runt kvarteret.

Men nu ska jag sova, jobbade ikväll och ska jobba imorgon kl 8, innan dess ska jag lämna Elvira i Hässelby eftersom Billy jobbar på Dansbandskampen i Strängnäs. Ska ta tvärbanan som går 6:20 så vi måste nog gå minst 40 minuter innan dess så att Elvira är rastad och klar tills vi kommer till syrran. Dock slutar jag redan klockan 12 och efter det ska vi ut i skogen har storasyster lovat. Sedan blir det hemfärd och garanterat lite vila för oss båda.

Men sova var det, Elvira ligger i sin säng och fiser, ja hon fiser som en galning ikväll och jag mår lite illa haha

..."fastnar" på bilder tagna med över två sekunders slutartid. Det betyder att hon måste vara blixt stilla längre än denna slutartid. Den lilla oskärpa som uppstod tror jag faktiskt är min skakiga hands fel och inte mitt monsters.










Idag har jag dessutom fotograferat några av min systers hundar, som vanligt blev klockan alldeles för mycket innan vi tog oss iväg. Solen var redan på väg ner bakom träden när vi började med fotograferingen...






Vicki


Annie


Flisa


Annie


Annie

Elvira sover nästan alltid med ett leende på läpparna...


Vems tassar kan det vara som sticker ut från mattes jacka?


Viljas så klart! Hon älskar att krypa in i saker, gärna kläder eller än hellre: väskor.

Tänk så mycket fodret betyder för pälsen (hmm det där kan läsas på två sätt haha)! Nu när Elvira gått på diet i lite mer än en vecka så tycker jag att pälsen inte är lika blank och len som den brukar vara, utan mer tuffsig. Dieten har dock sett sina glansdagar och vi går nu långsamt över till torrfoder igen;  hon älskar det och tar sig gärna tid att pilla bort både fisk och riskorn.

Vi var ner till fältet en sväng idag. Elvira blev överlycklig över att äntligen få sträcka ut ordentligt och sprang så fort i cirklar runt mig att jag blev yr. Hade med mig kameran men glömde att kolla inställningarna...hmm inte bra men det var för att Billy fotade studiobilder igår - lite skillnad på hans ljussättning i en studio och ljuset utomhus. Imorgon ska vi ut i skogen igen hade jag tänkt och tar jag med mig kameran ska jag banne mig dubbelkolla mina inställningar.

Fick förresten svar på avföringsprovet idag, allt var negativt. Väldigt positivt alltså! Bara hålla tummarna att hennes mage ska bli helt bra nu.

De bygger julgranen nere vid Skeppsbron, NK har öppnet ett helt våningsplan för julsaker, matbutikerna säljer ljusstakar, glitter och tomtar... Jag trodde att det nästan var två månader kvar till jul.

Verkligen inte lätt det här med hund på diet... magen ska stabiliseras med hjälp av mjuk och lättsmält mat (alltså ris och vit fisk) och inte få något annat. Inga godisbitar eller korvitar osv - men det ger inte tillräckligt med fibrer så nu måste vi få i henne mer fibrer. Åh varför kan inte dessa veterinärer ge hela receptet från början? Brukar inte läkare göra det? Känns som om telefonkön är min nya telefonvän haha "var god vänta".

Nu ska jag åka till Gullmars och möte Jessica, sedan ska jag och Elvira bege oss på skogspromenad. Hon springer ju ihjäl sig själv om jag släpper henne på ett öppet fält nu när hon inte fått springa av sig ordentligt. Därför åker vi till skogen. Inte lika lätt att springa benen av sig där och dessutom bättre träning. Vi är lite smått less på promenadvägarna vi har här.

Ja jag har kallat henne fullständigt rumsren. Har lämnat henne ensam i tre-fyra timmar utan problem och inga olyckor. Hon har dock trotsat lite när Billy lämnat henne ensam. En kväll hade hon öppnat den stängda(!) sovrumsdörren och kissat mitt i vår säng, och då var hon alldeles nykissad samt att hon inte alls var ensam länge.

Hur som helst, skulle ta ut henne på en extra kissrunda nu så här mitt i natten eftersom dieten gör att hon vill bajsa lite men ofta. Dessutom får hon i sig stora mängder risavkok genom dieten så hon skulle garanterat vara kissnödig också. En nattpromenad gör att både matte och Elvira sover lite bättre. Till saken hör att jag tar sällan med kopplet om vi bara ska ut på kort nattrunda.

Om vi säger så här: så fort Elvira kom utanför dörren så var vi inte längre inne/hemma och nu har vi en alldeles nyskurad trappuppgång haha.  Var bara att plocka fram skurhiken och banna lite att vi bor tre trappor upp utan hiss. Elvira satt på hallgolvet och iakttog skurproceduren med väldigt förvånad min "men matte, skulle vi inte gå ut på promenad?" Jag antar att det hela är en kombination av hormoner och risavkok (tror hon får i sig mer vätska än vanligt nu). Känns verkligen som om Elvira ska börja löpa när som helst, men hon har kanske bara en lång startsträcka.

Jaja vi har en nyskurad trappuppgång som luktar citron, Elvira och jag har fått en liten nattrunda och nu ska vi sova väldigt gott (ja alla andra i det här hushållet sover utom jag, ska bara förflytta mig själv och mina två små sovande flickor till sovrummet).

Jag längtar bort från det här området. Jag gillar vår lägenhet, men resten... njae skulle inte sakna det för en sekund. Snart kommer snön och då vet jag att jag kommer stå där nere vid busshållplatsen och vänta på buss efter buss som inte dyker upp (sl har ju av någon anledning inga vinterdäck på bussarna) sen kommer bussen inte komma uppför backen innan Linde och alla som redan är väldigt försenade (inklusive jag) sitter och suckar och tittar på klockan. Tanterna och de "nyblivna vuxna" gnabbar, tvättmaskinerna går sönder och tvättstugan stängs i någon vecka (va? har inte alla egen tvättmaskin?) i väntan på reservdelar. Småhundsägarna rastar sina hundar i blommrabatten och gör de inte det tar det iaf inte upp efter de små äcklen - sen får jag höra från alla håll och kanter att man faktiskt ska plocka upp efter sin hund och jag får snällt förklara varje gång att jag alltid har med en hel rulle bajspåsar och att jag också tycker att det är förskräckligt att folk inte plockar upp efter sina hundar.

Varje gång man går eller kommer hem står någon och tittar i fönstret. Ja jag ska säger dig en sak, jag är uppvuxen i en småstad (ja om man nu ens ska kalla det stad, litet samhälle passar bättre) och det här börjar kännas lika dant. Folk vet mer om en mig och mina rutiner än vad jag gör. Ta bara gubben på busshållplatsen som tydligen bor nära oss och som brukar titta på oss genom fönstret.

Sedan fick vi höra att de flesta som flyttar hit flyttar inte härifrån, nej istället flyttar man runt på gatan. Skiljer sig någon i villaområdet är det hit de flyttar. Dessutom har PRO tagit över varenda lokal i området, nej inget ont om PRO men de kanske skulle ta hänsyn till lite yngre målgruppers intressen.

Vi ska gå på visning på söndag, håll tummarna för att allt går vägen, för nu är jag så less på det här området att jag bara vill kräkas. Det kryper i mig. Nästan så att jag hellre skulle tränga ihop mig med mina tre älsklingar och hela vårt bohag på de 23 m2 jag har i Midsommarkransen (ja så illa är det, jag är ju tom beredd att betala 4 gånger mer i hyra än vad jag betalar nu, även om jag ibland undrar hur det ska gå ihop)

Nej sova var det. Ska försöka få med mig mina två små sötnosar bara.

Världens vackraste blir lite galen av att "ta det lugnt":

Åkte in till jobbet med den tidiga bussen, hade lövhalkan i bakhuvudet och fick för mig att det vore väl gott att äta någon billig sevenelevenfrukost innan jobbet. Stockholm va däremot dött, kryssade fram mellan rödvinsspyor och McDonaldsrester i jakt på ett öppet seveneleven eller pressbyrån. Allt var stängt! Stängt! Hittade dock ett öppet nere vid stureplan men då var klockan redan så mycket att frukosten blev en take-away bestående av en banan och en liten chokladkaka.

Jobbade mina korta fyra timmar och mötte sedan upp Billy och Elvira.

Bestämde mig för att ta en kvaltitetskväll med Elvira och struntade i de två födelsedagskalasen vi var inbjudna till - Billy får fira för oss båda helt enkelt. Jag och Elvira har istället bäddat i soffan och haft en lugn kväll framför TV:n med några avbrott för små promenader. Om en stund åker Elviras täcke på så tar vi en lite längre promenad.

Måste bara säga hur rätt det känns med att ha en hund från Ibriz. Både Jan och Conny är så måna om allt och alla, även när man ringer och stör på konstiga tider! Så skönt att veta att man har den tryggheten. Nu ska vi bara hitta tid och en solig dag så ska jag åka och fotografera Elviras syster. Har ju inte sett henne på väldigt länge nu och tycker att det är på tiden.

En sak är då säker... har man saluki ska man inte ha en för liten soffa. Elvira har sträckt ut sig över hela soffan (och då har vi en stor soffa). Inte behöver jag oroa mig för att bli frusen här framför TV:n med den soffvärmaren.

Slutade kl 22 ikväll (igår nu) och börjar kl 8. Antingen är jag i stan 45 minuter tidigt eller så är jag där 4 min innan jag börjar. Med tanke på att det är lövhalka och hela gröna linjen går på reducerad fart så måste jag antagligen ta bussen som går kl 7. Skitbussar. Kommer frysa rumpan eller näsan av mig.

Tänkte på vad min syster skrev i min gästbok... kanske har någon fått uppfattningen om att Elvira är en stressad hund som inte kan slappna av... (jag får ju egentligen skylla mig själv då jag skrivit att hennes mage varit stressad och att hon blivit beordrad lugn för ett tag) Det är ungefär raka motsatsen av hur hon egentligen är. Vi har varit väldigt noga med från första stund att i vissa lägen måste man ta det lugnt. Därav så finns det näst intill ingenting som stressar upp henne, varken en bussresa mitt i värsta rusningen, att låta veterinären ta blodprov eller att finna sig i att när matte säger "gå och lägg dig" så är det just det som gäller. Hon är väldigt trygg i sig själv och jag tror även (hoppas) att hon känner sig trygg och lugn med mig.

Sedan långt tillbaka råder busförbud inomhus, fungerar inte med en vild saluki i en ganska liten lägenhet ( i början sprang hon och katten omkring och jagade varandra). Hon tar det alltså lugnt inomhus förutom när matte eller husse drar igång en busomgång. Hon kryper mer än gärna upp i soffan och kurar ihop sig tätt tätt intill oss (hon lägger sig gärna bakom ens rygg som en liten mysig ryggvärmare).

Det monster många tar henne för vaknar till liv när hon släpps lös på en äng (gärna tillsammans med en hund hon gillar), då beter hon sig som om det inte finns någon morgondag...hon tar tillvara på varenda sekund av spring och bus. Eller när hon träffar sin snygga bror Cahreraz, då måste man ta tillvara på all tid tillsammans. Detta lilla glädjemonster kan för vissa te sig jobbig, och ja, vissa hundar orkar inte riktigt med hennes energi eller hennes tempo, som då alltid ligger på högsta växeln. Något hon håller på att lära sig förstå.

Förut kom hon in i en period då hon blev helgalen så fort vi kom ut och detta resulterade i att hon drog i kopplet värre än en draghund. Denna period sammanföll med henne spökålder men har med ihärdig träning gett med sig. Nu går hon (oftast) väldigt fint i kopplet vid mattes sida. Hon har verkligen mognat och kan hålla band på sig själv. Hon är ju så pass duktig och lyhörd att lydnadsträningen näst intill alltid sker utan koppel.

Det jag älskar mest med denna lilla varelse är hennes enorma livsglädje. Livet är underbart enligt Elvira. Du kan knappast vara ledsen en längre stund med Elvira i närheten. Alla hennes hyss slätas fort över av hennes underbara glädje, men först måste huvudet läggas på sned. Finns ingen som kan se så sött osyldig ut som Elvira.

Visst, ber du henne inte ta det lugnt så letar hon ständigt efter nya bus och upptåg (ikväll när jag kom hem hade hon släpat våra stövlar till soffan....våra LERIGA stövlar).

Dock har vi fått inse att hennes matvägran (om det till en början berodde på trots eller det att hon är en väldigt aktiv hund när hon väl sätter igång och att magen av den anledningen inte fått ro vid maten) lett till att hennes mage blivit "stressad" och irriterad. Antagligen mådde hon illa eller fick ont i magen av att äta, detta ledde i sin tur till att hon blev stressad i matsituationen. Hon ville ju inte ens ha korven längre, utan tog den bara plikttroget i munnen för att sedan spotta ut den när hon trodde att jag inte såg.

Hon hade ingen direkt glädje när det gällde mat (bortsett från korv och kyckling då) något som tvärvänt nu. Hon verkligen flyger upp när hon hör att någon är på väg ut till köket. Hon har dessutom börjat tigga (fula ovanan vi måste råda bot på) och tycks anse att vi nu ger henne alldeles för lite mat. Förut såg hon enormt plågad ut när maten ställdes fram. Vilken helomvändning på bara några dagar... hoppas det håller i sig.


Nej nu ska jag försöka sova. Billy är ute och gör stan osäker tillsammans med Per så Elvira håller matte sällskap. Hon har lagt sig på rygg, men lite snett så att hennes tassar ligger över mig. Mysviran.

Underbara fina mysviran

Jaja nu har jag iaf fått klargöra för alla eller ingen att det faktiskt inte är en stressad hund jag har. Visst jag har ett monster, men det är bara när ni andra ser. Hon skulle nog aldrig erkänna själv vilken myshund hon är. Hon vill hålla sin galna fasad uppe.

Slutade kl 22 ikväll (igår nu) och börjar kl 8. Antingen är jag i stan 45 minuter tidigt eller så är jag där 4 min innan jag börjar. Med tanke på att det är lövhalka och hela gröna linjen går på reducerad fart så måste jag antagligen ta bussen som går kl 7. Skitbussar. Kommer frysa rumpan eller näsan av mig.

Tänkte på vad min syster skrev i min gästbok... kanske har någon fått uppfattningen om att Elvira är en stressad hund som inte kan slappna av... (jag får ju egentligen skylla mig själv då jag skrivit att hennes mage varit stressad och att hon blivit beordrad lugn för ett tag) Det är ungefär raka motsatsen av hur hon egentligen är. Vi har varit väldigt noga med från första stund att i vissa lägen måste man ta det lugnt. Därav så finns det näst intill ingenting som stressar upp henne, varken en bussresa mitt i värsta rusningen, att låta veterinären ta blodprov eller att finna sig i att när matte säger "gå och lägg dig" så är det just det som gäller. Hon är väldigt trygg i sig själv och jag tror även (hoppas) att hon känner sig trygg och lugn med mig.

Sedan långt tillbaka råder busförbud inomhus, fungerar inte med en vild saluki i en ganska liten lägenhet ( i början sprang hon och katten omkring och jagade varandra). Hon tar det alltså lugnt inomhus förutom när matte eller husse drar igång en busomgång. Hon kryper mer än gärna upp i soffan och kurar ihop sig tätt tätt intill oss (hon lägger sig gärna bakom ens rygg som en liten mysig ryggvärmare).

Det monster många tar henne för vaknar till liv när hon släpps lös på en äng (gärna tillsammans med en hund hon gillar), då beter hon sig som om det inte finns någon morgondag...hon tar tillvara på varenda sekund av spring och bus. Eller när hon träffar sin snygga bror Cahreraz, då måste man ta tillvara på all tid tillsammans. Detta lilla glädjemonster kan för vissa te sig jobbig, och ja, vissa hundar orkar inte riktigt med hennes energi eller hennes tempo, som då alltid ligger på högsta växeln. Något hon håller på att lära sig förstå.

Förut kom hon in i en period då hon blev helgalen så fort vi kom ut och detta resulterade i att hon drog i kopplet värre än en draghund. Denna period sammanföll med henne spökålder men har med ihärdig träning gett med sig. Nu går hon (oftast) väldigt fint i kopplet vid mattes sida. Hon har verkligen mognat och kan hålla band på sig själv. Hon är ju så pass duktig och lyhörd att lydnadsträningen näst intill alltid sker utan koppel.

Det jag älskar mest med denna lilla varelse är hennes enorma livsglädje. Livet är underbart enligt Elvira. Du kan knappast vara ledsen en längre stund med Elvira i närheten. Alla hennes hyss slätas fort över av hennes underbara glädje, men först måste huvudet läggas på sned. Finns ingen som kan se så sött osyldig ut som Elvira.

Visst, ber du henne inte ta det lugnt så letar hon ständigt efter nya bus och upptåg (ikväll när jag kom hem hade hon släpat våra stövlar till soffan....våra LERIGA stövlar).

Dock har vi fått inse att hennes matvägran (om det till en början berodde på trots eller det att hon är en väldigt aktiv hund när hon väl sätter igång och att magen av den anledningen inte fått ro vid maten) lett till att hennes mage blivit "stressad" och irriterad. Antagligen mådde hon illa eller fick ont i magen av att äta, detta ledde i sin tur till att hon blev stressad i matsituationen. Hon ville ju inte ens ha korven längre, utan tog den bara plikttroget i munnen för att sedan spotta ut den när hon trodde att jag inte såg.

Hon hade ingen direkt glädje när det gällde mat (bortsett från korv och kyckling då) något som tvärvänt nu. Hon verkligen flyger upp när hon hör att någon är på väg ut till köket. Hon har dessutom börjat tigga (fula ovanan vi måste råda bot på) och tycks anse att vi nu ger henne alldeles för lite mat. Förut såg hon enormt plågad ut när maten ställdes fram. Vilken helomvändning på bara några dagar... hoppas det håller i sig.


Nej nu ska jag försöka sova. Billy är ute och gör stan osäker tillsammans med Per så Elvira håller matte sällskap. Hon har lagt sig på rygg, men lite snett så att hennes tassar ligger över mig. Mysviran.

Underbara fina mysviran

Jaja nu har jag iaf fått klargöra för alla eller ingen att det faktiskt inte är en stressad hund jag har. Visst jag har ett monster, men det är bara när ni andra ser. Hon skulle nog aldrig erkänna själv vilken myshund hon är. Hon vill hålla sin galna fasad uppe.