Världens vackraste
Världens vackraste blir lite galen av att "ta det lugnt":
Nojjiga jag
Åkte in till jobbet med den tidiga bussen, hade lövhalkan i bakhuvudet och fick för mig att det vore väl gott att äta någon billig sevenelevenfrukost innan jobbet. Stockholm va däremot dött, kryssade fram mellan rödvinsspyor och McDonaldsrester i jakt på ett öppet seveneleven eller pressbyrån. Allt var stängt! Stängt! Hittade dock ett öppet nere vid stureplan men då var klockan redan så mycket att frukosten blev en take-away bestående av en banan och en liten chokladkaka.
Jobbade mina korta fyra timmar och mötte sedan upp Billy och Elvira.
Bestämde mig för att ta en kvaltitetskväll med Elvira och struntade i de två födelsedagskalasen vi var inbjudna till - Billy får fira för oss båda helt enkelt. Jag och Elvira har istället bäddat i soffan och haft en lugn kväll framför TV:n med några avbrott för små promenader. Om en stund åker Elviras täcke på så tar vi en lite längre promenad.
Måste bara säga hur rätt det känns med att ha en hund från Ibriz. Både Jan och Conny är så måna om allt och alla, även när man ringer och stör på konstiga tider! Så skönt att veta att man har den tryggheten. Nu ska vi bara hitta tid och en solig dag så ska jag åka och fotografera Elviras syster. Har ju inte sett henne på väldigt länge nu och tycker att det är på tiden.
En sak är då säker... har man saluki ska man inte ha en för liten soffa. Elvira har sträckt ut sig över hela soffan (och då har vi en stor soffa). Inte behöver jag oroa mig för att bli frusen här framför TV:n med den soffvärmaren.
Elvira makar på sig lite...
Rullar ihop sig en stund...
Men nu ligger hon återigen över hela soffan, hur nu det är möjligt då det är en hörnsoffa. Inget är omöjligt när det gäller Elvira
Jobbade mina korta fyra timmar och mötte sedan upp Billy och Elvira.
Bestämde mig för att ta en kvaltitetskväll med Elvira och struntade i de två födelsedagskalasen vi var inbjudna till - Billy får fira för oss båda helt enkelt. Jag och Elvira har istället bäddat i soffan och haft en lugn kväll framför TV:n med några avbrott för små promenader. Om en stund åker Elviras täcke på så tar vi en lite längre promenad.
Måste bara säga hur rätt det känns med att ha en hund från Ibriz. Både Jan och Conny är så måna om allt och alla, även när man ringer och stör på konstiga tider! Så skönt att veta att man har den tryggheten. Nu ska vi bara hitta tid och en solig dag så ska jag åka och fotografera Elviras syster. Har ju inte sett henne på väldigt länge nu och tycker att det är på tiden.
En sak är då säker... har man saluki ska man inte ha en för liten soffa. Elvira har sträckt ut sig över hela soffan (och då har vi en stor soffa). Inte behöver jag oroa mig för att bli frusen här framför TV:n med den soffvärmaren.
Elvira makar på sig lite...
Rullar ihop sig en stund...
Men nu ligger hon återigen över hela soffan, hur nu det är möjligt då det är en hörnsoffa. Inget är omöjligt när det gäller Elvira
Jag ville bara berätta för er vilken underbar hund jag har... inte kan det väl finnas någon bättre?
Slutade kl 22 ikväll (igår nu) och börjar kl 8. Antingen är jag i stan 45 minuter tidigt eller så är jag där 4 min innan jag börjar. Med tanke på att det är lövhalka och hela gröna linjen går på reducerad fart så måste jag antagligen ta bussen som går kl 7. Skitbussar. Kommer frysa rumpan eller näsan av mig.
Tänkte på vad min syster skrev i min gästbok... kanske har någon fått uppfattningen om att Elvira är en stressad hund som inte kan slappna av... (jag får ju egentligen skylla mig själv då jag skrivit att hennes mage varit stressad och att hon blivit beordrad lugn för ett tag) Det är ungefär raka motsatsen av hur hon egentligen är. Vi har varit väldigt noga med från första stund att i vissa lägen måste man ta det lugnt. Därav så finns det näst intill ingenting som stressar upp henne, varken en bussresa mitt i värsta rusningen, att låta veterinären ta blodprov eller att finna sig i att när matte säger "gå och lägg dig" så är det just det som gäller. Hon är väldigt trygg i sig själv och jag tror även (hoppas) att hon känner sig trygg och lugn med mig.
Sedan långt tillbaka råder busförbud inomhus, fungerar inte med en vild saluki i en ganska liten lägenhet ( i början sprang hon och katten omkring och jagade varandra). Hon tar det alltså lugnt inomhus förutom när matte eller husse drar igång en busomgång. Hon kryper mer än gärna upp i soffan och kurar ihop sig tätt tätt intill oss (hon lägger sig gärna bakom ens rygg som en liten mysig ryggvärmare).
Det monster många tar henne för vaknar till liv när hon släpps lös på en äng (gärna tillsammans med en hund hon gillar), då beter hon sig som om det inte finns någon morgondag...hon tar tillvara på varenda sekund av spring och bus. Eller när hon träffar sin snygga bror Cahreraz, då måste man ta tillvara på all tid tillsammans. Detta lilla glädjemonster kan för vissa te sig jobbig, och ja, vissa hundar orkar inte riktigt med hennes energi eller hennes tempo, som då alltid ligger på högsta växeln. Något hon håller på att lära sig förstå.
Förut kom hon in i en period då hon blev helgalen så fort vi kom ut och detta resulterade i att hon drog i kopplet värre än en draghund. Denna period sammanföll med henne spökålder men har med ihärdig träning gett med sig. Nu går hon (oftast) väldigt fint i kopplet vid mattes sida. Hon har verkligen mognat och kan hålla band på sig själv. Hon är ju så pass duktig och lyhörd att lydnadsträningen näst intill alltid sker utan koppel.
Det jag älskar mest med denna lilla varelse är hennes enorma livsglädje. Livet är underbart enligt Elvira. Du kan knappast vara ledsen en längre stund med Elvira i närheten. Alla hennes hyss slätas fort över av hennes underbara glädje, men först måste huvudet läggas på sned. Finns ingen som kan se så sött osyldig ut som Elvira.
Visst, ber du henne inte ta det lugnt så letar hon ständigt efter nya bus och upptåg (ikväll när jag kom hem hade hon släpat våra stövlar till soffan....våra LERIGA stövlar).
Dock har vi fått inse att hennes matvägran (om det till en början berodde på trots eller det att hon är en väldigt aktiv hund när hon väl sätter igång och att magen av den anledningen inte fått ro vid maten) lett till att hennes mage blivit "stressad" och irriterad. Antagligen mådde hon illa eller fick ont i magen av att äta, detta ledde i sin tur till att hon blev stressad i matsituationen. Hon ville ju inte ens ha korven längre, utan tog den bara plikttroget i munnen för att sedan spotta ut den när hon trodde att jag inte såg.
Hon hade ingen direkt glädje när det gällde mat (bortsett från korv och kyckling då) något som tvärvänt nu. Hon verkligen flyger upp när hon hör att någon är på väg ut till köket. Hon har dessutom börjat tigga (fula ovanan vi måste råda bot på) och tycks anse att vi nu ger henne alldeles för lite mat. Förut såg hon enormt plågad ut när maten ställdes fram. Vilken helomvändning på bara några dagar... hoppas det håller i sig.
Nej nu ska jag försöka sova. Billy är ute och gör stan osäker tillsammans med Per så Elvira håller matte sällskap. Hon har lagt sig på rygg, men lite snett så att hennes tassar ligger över mig. Mysviran.
Underbara fina mysviran
Jaja nu har jag iaf fått klargöra för alla eller ingen att det faktiskt inte är en stressad hund jag har. Visst jag har ett monster, men det är bara när ni andra ser. Hon skulle nog aldrig erkänna själv vilken myshund hon är. Hon vill hålla sin galna fasad uppe.
Tänkte på vad min syster skrev i min gästbok... kanske har någon fått uppfattningen om att Elvira är en stressad hund som inte kan slappna av... (jag får ju egentligen skylla mig själv då jag skrivit att hennes mage varit stressad och att hon blivit beordrad lugn för ett tag) Det är ungefär raka motsatsen av hur hon egentligen är. Vi har varit väldigt noga med från första stund att i vissa lägen måste man ta det lugnt. Därav så finns det näst intill ingenting som stressar upp henne, varken en bussresa mitt i värsta rusningen, att låta veterinären ta blodprov eller att finna sig i att när matte säger "gå och lägg dig" så är det just det som gäller. Hon är väldigt trygg i sig själv och jag tror även (hoppas) att hon känner sig trygg och lugn med mig.
Sedan långt tillbaka råder busförbud inomhus, fungerar inte med en vild saluki i en ganska liten lägenhet ( i början sprang hon och katten omkring och jagade varandra). Hon tar det alltså lugnt inomhus förutom när matte eller husse drar igång en busomgång. Hon kryper mer än gärna upp i soffan och kurar ihop sig tätt tätt intill oss (hon lägger sig gärna bakom ens rygg som en liten mysig ryggvärmare).
Det monster många tar henne för vaknar till liv när hon släpps lös på en äng (gärna tillsammans med en hund hon gillar), då beter hon sig som om det inte finns någon morgondag...hon tar tillvara på varenda sekund av spring och bus. Eller när hon träffar sin snygga bror Cahreraz, då måste man ta tillvara på all tid tillsammans. Detta lilla glädjemonster kan för vissa te sig jobbig, och ja, vissa hundar orkar inte riktigt med hennes energi eller hennes tempo, som då alltid ligger på högsta växeln. Något hon håller på att lära sig förstå.
Förut kom hon in i en period då hon blev helgalen så fort vi kom ut och detta resulterade i att hon drog i kopplet värre än en draghund. Denna period sammanföll med henne spökålder men har med ihärdig träning gett med sig. Nu går hon (oftast) väldigt fint i kopplet vid mattes sida. Hon har verkligen mognat och kan hålla band på sig själv. Hon är ju så pass duktig och lyhörd att lydnadsträningen näst intill alltid sker utan koppel.
Det jag älskar mest med denna lilla varelse är hennes enorma livsglädje. Livet är underbart enligt Elvira. Du kan knappast vara ledsen en längre stund med Elvira i närheten. Alla hennes hyss slätas fort över av hennes underbara glädje, men först måste huvudet läggas på sned. Finns ingen som kan se så sött osyldig ut som Elvira.
Visst, ber du henne inte ta det lugnt så letar hon ständigt efter nya bus och upptåg (ikväll när jag kom hem hade hon släpat våra stövlar till soffan....våra LERIGA stövlar).
Dock har vi fått inse att hennes matvägran (om det till en början berodde på trots eller det att hon är en väldigt aktiv hund när hon väl sätter igång och att magen av den anledningen inte fått ro vid maten) lett till att hennes mage blivit "stressad" och irriterad. Antagligen mådde hon illa eller fick ont i magen av att äta, detta ledde i sin tur till att hon blev stressad i matsituationen. Hon ville ju inte ens ha korven längre, utan tog den bara plikttroget i munnen för att sedan spotta ut den när hon trodde att jag inte såg.
Hon hade ingen direkt glädje när det gällde mat (bortsett från korv och kyckling då) något som tvärvänt nu. Hon verkligen flyger upp när hon hör att någon är på väg ut till köket. Hon har dessutom börjat tigga (fula ovanan vi måste råda bot på) och tycks anse att vi nu ger henne alldeles för lite mat. Förut såg hon enormt plågad ut när maten ställdes fram. Vilken helomvändning på bara några dagar... hoppas det håller i sig.
Nej nu ska jag försöka sova. Billy är ute och gör stan osäker tillsammans med Per så Elvira håller matte sällskap. Hon har lagt sig på rygg, men lite snett så att hennes tassar ligger över mig. Mysviran.
Underbara fina mysviran
Jaja nu har jag iaf fått klargöra för alla eller ingen att det faktiskt inte är en stressad hund jag har. Visst jag har ett monster, men det är bara när ni andra ser. Hon skulle nog aldrig erkänna själv vilken myshund hon är. Hon vill hålla sin galna fasad uppe.
Jag ville bara berätta för er vilken underbar hund jag har... inte kan det väl finnas någon bättre?
Slutade kl 22 ikväll (igår nu) och börjar kl 8. Antingen är jag i stan 45 minuter tidigt eller så är jag där 4 min innan jag börjar. Med tanke på att det är lövhalka och hela gröna linjen går på reducerad fart så måste jag antagligen ta bussen som går kl 7. Skitbussar. Kommer frysa rumpan eller näsan av mig.
Tänkte på vad min syster skrev i min gästbok... kanske har någon fått uppfattningen om att Elvira är en stressad hund som inte kan slappna av... (jag får ju egentligen skylla mig själv då jag skrivit att hennes mage varit stressad och att hon blivit beordrad lugn för ett tag) Det är ungefär raka motsatsen av hur hon egentligen är. Vi har varit väldigt noga med från första stund att i vissa lägen måste man ta det lugnt. Därav så finns det näst intill ingenting som stressar upp henne, varken en bussresa mitt i värsta rusningen, att låta veterinären ta blodprov eller att finna sig i att när matte säger "gå och lägg dig" så är det just det som gäller. Hon är väldigt trygg i sig själv och jag tror även (hoppas) att hon känner sig trygg och lugn med mig.
Sedan långt tillbaka råder busförbud inomhus, fungerar inte med en vild saluki i en ganska liten lägenhet ( i början sprang hon och katten omkring och jagade varandra). Hon tar det alltså lugnt inomhus förutom när matte eller husse drar igång en busomgång. Hon kryper mer än gärna upp i soffan och kurar ihop sig tätt tätt intill oss (hon lägger sig gärna bakom ens rygg som en liten mysig ryggvärmare).
Det monster många tar henne för vaknar till liv när hon släpps lös på en äng (gärna tillsammans med en hund hon gillar), då beter hon sig som om det inte finns någon morgondag...hon tar tillvara på varenda sekund av spring och bus. Eller när hon träffar sin snygga bror Cahreraz, då måste man ta tillvara på all tid tillsammans. Detta lilla glädjemonster kan för vissa te sig jobbig, och ja, vissa hundar orkar inte riktigt med hennes energi eller hennes tempo, som då alltid ligger på högsta växeln. Något hon håller på att lära sig förstå.
Förut kom hon in i en period då hon blev helgalen så fort vi kom ut och detta resulterade i att hon drog i kopplet värre än en draghund. Denna period sammanföll med henne spökålder men har med ihärdig träning gett med sig. Nu går hon (oftast) väldigt fint i kopplet vid mattes sida. Hon har verkligen mognat och kan hålla band på sig själv. Hon är ju så pass duktig och lyhörd att lydnadsträningen näst intill alltid sker utan koppel.
Det jag älskar mest med denna lilla varelse är hennes enorma livsglädje. Livet är underbart enligt Elvira. Du kan knappast vara ledsen en längre stund med Elvira i närheten. Alla hennes hyss slätas fort över av hennes underbara glädje, men först måste huvudet läggas på sned. Finns ingen som kan se så sött osyldig ut som Elvira.
Visst, ber du henne inte ta det lugnt så letar hon ständigt efter nya bus och upptåg (ikväll när jag kom hem hade hon släpat våra stövlar till soffan....våra LERIGA stövlar).
Dock har vi fått inse att hennes matvägran (om det till en början berodde på trots eller det att hon är en väldigt aktiv hund när hon väl sätter igång och att magen av den anledningen inte fått ro vid maten) lett till att hennes mage blivit "stressad" och irriterad. Antagligen mådde hon illa eller fick ont i magen av att äta, detta ledde i sin tur till att hon blev stressad i matsituationen. Hon ville ju inte ens ha korven längre, utan tog den bara plikttroget i munnen för att sedan spotta ut den när hon trodde att jag inte såg.
Hon hade ingen direkt glädje när det gällde mat (bortsett från korv och kyckling då) något som tvärvänt nu. Hon verkligen flyger upp när hon hör att någon är på väg ut till köket. Hon har dessutom börjat tigga (fula ovanan vi måste råda bot på) och tycks anse att vi nu ger henne alldeles för lite mat. Förut såg hon enormt plågad ut när maten ställdes fram. Vilken helomvändning på bara några dagar... hoppas det håller i sig.
Nej nu ska jag försöka sova. Billy är ute och gör stan osäker tillsammans med Per så Elvira håller matte sällskap. Hon har lagt sig på rygg, men lite snett så att hennes tassar ligger över mig. Mysviran.
Underbara fina mysviran
Jaja nu har jag iaf fått klargöra för alla eller ingen att det faktiskt inte är en stressad hund jag har. Visst jag har ett monster, men det är bara när ni andra ser. Hon skulle nog aldrig erkänna själv vilken myshund hon är. Hon vill hålla sin galna fasad uppe.
Tänkte på vad min syster skrev i min gästbok... kanske har någon fått uppfattningen om att Elvira är en stressad hund som inte kan slappna av... (jag får ju egentligen skylla mig själv då jag skrivit att hennes mage varit stressad och att hon blivit beordrad lugn för ett tag) Det är ungefär raka motsatsen av hur hon egentligen är. Vi har varit väldigt noga med från första stund att i vissa lägen måste man ta det lugnt. Därav så finns det näst intill ingenting som stressar upp henne, varken en bussresa mitt i värsta rusningen, att låta veterinären ta blodprov eller att finna sig i att när matte säger "gå och lägg dig" så är det just det som gäller. Hon är väldigt trygg i sig själv och jag tror även (hoppas) att hon känner sig trygg och lugn med mig.
Sedan långt tillbaka råder busförbud inomhus, fungerar inte med en vild saluki i en ganska liten lägenhet ( i början sprang hon och katten omkring och jagade varandra). Hon tar det alltså lugnt inomhus förutom när matte eller husse drar igång en busomgång. Hon kryper mer än gärna upp i soffan och kurar ihop sig tätt tätt intill oss (hon lägger sig gärna bakom ens rygg som en liten mysig ryggvärmare).
Det monster många tar henne för vaknar till liv när hon släpps lös på en äng (gärna tillsammans med en hund hon gillar), då beter hon sig som om det inte finns någon morgondag...hon tar tillvara på varenda sekund av spring och bus. Eller när hon träffar sin snygga bror Cahreraz, då måste man ta tillvara på all tid tillsammans. Detta lilla glädjemonster kan för vissa te sig jobbig, och ja, vissa hundar orkar inte riktigt med hennes energi eller hennes tempo, som då alltid ligger på högsta växeln. Något hon håller på att lära sig förstå.
Förut kom hon in i en period då hon blev helgalen så fort vi kom ut och detta resulterade i att hon drog i kopplet värre än en draghund. Denna period sammanföll med henne spökålder men har med ihärdig träning gett med sig. Nu går hon (oftast) väldigt fint i kopplet vid mattes sida. Hon har verkligen mognat och kan hålla band på sig själv. Hon är ju så pass duktig och lyhörd att lydnadsträningen näst intill alltid sker utan koppel.
Det jag älskar mest med denna lilla varelse är hennes enorma livsglädje. Livet är underbart enligt Elvira. Du kan knappast vara ledsen en längre stund med Elvira i närheten. Alla hennes hyss slätas fort över av hennes underbara glädje, men först måste huvudet läggas på sned. Finns ingen som kan se så sött osyldig ut som Elvira.
Visst, ber du henne inte ta det lugnt så letar hon ständigt efter nya bus och upptåg (ikväll när jag kom hem hade hon släpat våra stövlar till soffan....våra LERIGA stövlar).
Dock har vi fått inse att hennes matvägran (om det till en början berodde på trots eller det att hon är en väldigt aktiv hund när hon väl sätter igång och att magen av den anledningen inte fått ro vid maten) lett till att hennes mage blivit "stressad" och irriterad. Antagligen mådde hon illa eller fick ont i magen av att äta, detta ledde i sin tur till att hon blev stressad i matsituationen. Hon ville ju inte ens ha korven längre, utan tog den bara plikttroget i munnen för att sedan spotta ut den när hon trodde att jag inte såg.
Hon hade ingen direkt glädje när det gällde mat (bortsett från korv och kyckling då) något som tvärvänt nu. Hon verkligen flyger upp när hon hör att någon är på väg ut till köket. Hon har dessutom börjat tigga (fula ovanan vi måste råda bot på) och tycks anse att vi nu ger henne alldeles för lite mat. Förut såg hon enormt plågad ut när maten ställdes fram. Vilken helomvändning på bara några dagar... hoppas det håller i sig.
Nej nu ska jag försöka sova. Billy är ute och gör stan osäker tillsammans med Per så Elvira håller matte sällskap. Hon har lagt sig på rygg, men lite snett så att hennes tassar ligger över mig. Mysviran.
Underbara fina mysviran
Jaja nu har jag iaf fått klargöra för alla eller ingen att det faktiskt inte är en stressad hund jag har. Visst jag har ett monster, men det är bara när ni andra ser. Hon skulle nog aldrig erkänna själv vilken myshund hon är. Hon vill hålla sin galna fasad uppe.
En av Elviras favoritsysslor
Vi har ju väldigt fin utsikt, det tycks även Elvira tycka! Hon älskar att stå i fönstret och titta ut och åker vi iväg någonstans med bilen (som står parkerad på baksidan) så ser man ett vackert vitt salukihuvud med hennes fina mörka ögon som iakttar oss när vi åker iväg.
Nu ska jag åka iväg och jobba. Billy och Elvira får helt enkelt klara sig själva några timmar.
söta
sötnosen
Bildkavalad
Vet inte vad som hänt, antar att det var för mycket bilder och texter...jag menar... vart tog allt vägen, det här är ju inte ens hälften av alla bilder. Tack och lov att de iaf finns kvar på hårddisken
Alldeles perfekt
Full fart på högsta växeln är Elviras melodi och precis som vissa människor som även de spelar den melodin så blir även lilla magen stressad. Vit diet bestånde av kokt fisk och överkokt ris samt beordrad lugn och ro ska råda bot på all matvägran och allt magont. Veterinären tog blodprov (ja Elvira var ju så duktig och stod bara stilla och väntade) och idag hade svaret kommit: allt var så perfekt som det bara kan bli... och veterinären kollade verkligen allt!
Hon är verkligen perfekt ;-) på alla sätt och vis. Hon är inte bara vacker, underbar, rolig, smart, roande och klok hon har dessutom en prefekt insida.
Kände mig lite paranoid som åkte med en matvägrande hund till veterinären, men nu är jag så glad. För tack vare ny kost och lite påtvingat lugn så tycks den lilla damen ha börjat återfinna matlusten, ja sedan fick hon ju också lite medicin som ska plåstra den ömma magen. Peppar peppar ta i trä, håll tummarna nu för att hon inte hittar på något knasigt hyss.
Innan jag åkte till veterinären testade jag allt, ja jag tror det var näst intill allt som kan testas, men ingenting hjälpte. Många fortsatte att envisas om att den enda sanna vägen att gå var att vänta ut henne, att ställa fram maten på bestämda tider, låta den stå en viss tid och sedan plocka bort den om hon inte åt. Det stämmer kanske att ingen vanlig frisk hund svälter sig själv... men här har vi snarare en frisk hund som inte har tid och ro att äta och som dessutom är petig och helst av allt vill ha den mat matte äter (gärna från mattes tallrik sittande på en stol vid köksbordet) och inte den bruna sörjan som serveras i hennes skål i köket.
Nu ska ni vetabästare få höra... det är inte alltid så bra att "vänta ut en hund". Inte en växande, aktiv hund som tror att livet inte har någon morgondag. Veterinären sa att är magen tom blir den irriterad vilket leder till att hunden (eller människan för den delen) antingen får ont eller blir illamående när den väl äter. Det blir en ond cirkel som kanske bara började med att hunden inte riktigt hade tid eller ro att äta. Eller att hunden matvägrar av någon annan anledning.
Elvira ska nu få äta sin fisk ett tag framöver, sedan ska vi försöka hitta ett foder som är lättsmält och snällt mot magen och som dessutom är riktigt gott. Nu travar ju Elvira tätt bakom mig när hon ser att jag är på väg in till köket, hon står och slickar sig om munnen medan jag förberder hennes mat och hon slickar skålen ren på fisk (riset har däremot en tendens att hamna på golvet haha).
Det är så skönt att det verkar vara ett enkelt "fel" på lilla prinsessan. Lugn och ro och lättsmält mat ska vi väl kunna ordna så ska den stressade magen bli lika prefekt som resten av hunden.
Hon är verkligen perfekt ;-) på alla sätt och vis. Hon är inte bara vacker, underbar, rolig, smart, roande och klok hon har dessutom en prefekt insida.
Kände mig lite paranoid som åkte med en matvägrande hund till veterinären, men nu är jag så glad. För tack vare ny kost och lite påtvingat lugn så tycks den lilla damen ha börjat återfinna matlusten, ja sedan fick hon ju också lite medicin som ska plåstra den ömma magen. Peppar peppar ta i trä, håll tummarna nu för att hon inte hittar på något knasigt hyss.
Innan jag åkte till veterinären testade jag allt, ja jag tror det var näst intill allt som kan testas, men ingenting hjälpte. Många fortsatte att envisas om att den enda sanna vägen att gå var att vänta ut henne, att ställa fram maten på bestämda tider, låta den stå en viss tid och sedan plocka bort den om hon inte åt. Det stämmer kanske att ingen vanlig frisk hund svälter sig själv... men här har vi snarare en frisk hund som inte har tid och ro att äta och som dessutom är petig och helst av allt vill ha den mat matte äter (gärna från mattes tallrik sittande på en stol vid köksbordet) och inte den bruna sörjan som serveras i hennes skål i köket.
Nu ska ni vetabästare få höra... det är inte alltid så bra att "vänta ut en hund". Inte en växande, aktiv hund som tror att livet inte har någon morgondag. Veterinären sa att är magen tom blir den irriterad vilket leder till att hunden (eller människan för den delen) antingen får ont eller blir illamående när den väl äter. Det blir en ond cirkel som kanske bara började med att hunden inte riktigt hade tid eller ro att äta. Eller att hunden matvägrar av någon annan anledning.
Elvira ska nu få äta sin fisk ett tag framöver, sedan ska vi försöka hitta ett foder som är lättsmält och snällt mot magen och som dessutom är riktigt gott. Nu travar ju Elvira tätt bakom mig när hon ser att jag är på väg in till köket, hon står och slickar sig om munnen medan jag förberder hennes mat och hon slickar skålen ren på fisk (riset har däremot en tendens att hamna på golvet haha).
Det är så skönt att det verkar vara ett enkelt "fel" på lilla prinsessan. Lugn och ro och lättsmält mat ska vi väl kunna ordna så ska den stressade magen bli lika prefekt som resten av hunden.
