Dessa förbannade vitrumpor
Stockholm är underbart just nu, det är så fina promenadvägar överallt. Eller njae... det är snarare is, alternativt översvämmning (med is under) över allt. Går inte att promenera normalt och går framför allt inte att släppa Elvira så att hon får springa av sig.
Som jag letade igår efter lämplig plats att släppa henne på, verkade stört omöjligt. Chansade slutligen på fotbollsplanen nedanför oss och tro det eller ej... men den var faktiskt isfri - måste bero på konstgräset! Mitt ute på fotbollsplanen står självklart en unge och sparkar på en fotboll... en unge, mitt på den stora planen, just när jag hade tänkt låta Elvira springa. Typiskt!
Eftersom jag trodde att hon skulle vara ensam en stund innan Billy kom hem så kände jag att hon verkligen behövde få ut lite energi. Så vi gick upp på lilla berget, där var hon ofta lös när hon var liten och där brukar jag släppa henne efter en promenad så att hon får strosa omkring och lukta. Nu hade hon inte fått springa av sig på flera dagar (jävla is). Så när jag släpper henne får hon ett tokrus, men kommer sedan tillbaka för att kolla så att jag var kvar. Vi fortsätter framåt och då, då ser jag dem.... VITRUMPORNA! Två stycken dessutom, innan jag hinner reagera så har Elvira sett dem. Hon tar några skutt framåt och skäller ut dem med så mörka skall hon bara kan och sedan blir det fart. Vitrumporna springer, Elvira springer och jag skriker åt henne att stanna. Hann ropa tre gånger och tvärvända innan jag hör henne komma mot mig i full fart. 10 sekunder (om det ens var det) kan vara väldigt långa när ens hund satt av i full fart efter vitrumpor och inte längre går att se. Tack och lov att hon hörde mig eller vad det nu var som fick henne att åter igen avbryta jakten och återvända till matte. Tack och lov att det inte heller är någon trafik i området, och att den som finns kryper fram. Mitt hjärta hade stannat om jag visste att hon sprang i riktning mot en vältrafikerad väg, och att jag i så fall varit så urbota dum att släppa henne där.
Saluki eller ej så måste man ju faktiskt ha så pass mycket vett att man inte släpper hunden i områden man inte litar på, ex i närheten av vägar eller där det finns mycket vilt. För jag tror inte det är många hundar som snällt går bredvid matte /husse om jaktinstinkten väcks av något.
Jag inbillar mig att det trots allt är allt nötande med inkallningen som ger resultat i dessa lägen. Men dessa förbannade vitrumpor, vad fan gör de i ett villaområde?
Har massa nya bilder att lägga ut på hemsidan, men jag har inte riktigt tid just nu....
Som jag letade igår efter lämplig plats att släppa henne på, verkade stört omöjligt. Chansade slutligen på fotbollsplanen nedanför oss och tro det eller ej... men den var faktiskt isfri - måste bero på konstgräset! Mitt ute på fotbollsplanen står självklart en unge och sparkar på en fotboll... en unge, mitt på den stora planen, just när jag hade tänkt låta Elvira springa. Typiskt!
Eftersom jag trodde att hon skulle vara ensam en stund innan Billy kom hem så kände jag att hon verkligen behövde få ut lite energi. Så vi gick upp på lilla berget, där var hon ofta lös när hon var liten och där brukar jag släppa henne efter en promenad så att hon får strosa omkring och lukta. Nu hade hon inte fått springa av sig på flera dagar (jävla is). Så när jag släpper henne får hon ett tokrus, men kommer sedan tillbaka för att kolla så att jag var kvar. Vi fortsätter framåt och då, då ser jag dem.... VITRUMPORNA! Två stycken dessutom, innan jag hinner reagera så har Elvira sett dem. Hon tar några skutt framåt och skäller ut dem med så mörka skall hon bara kan och sedan blir det fart. Vitrumporna springer, Elvira springer och jag skriker åt henne att stanna. Hann ropa tre gånger och tvärvända innan jag hör henne komma mot mig i full fart. 10 sekunder (om det ens var det) kan vara väldigt långa när ens hund satt av i full fart efter vitrumpor och inte längre går att se. Tack och lov att hon hörde mig eller vad det nu var som fick henne att åter igen avbryta jakten och återvända till matte. Tack och lov att det inte heller är någon trafik i området, och att den som finns kryper fram. Mitt hjärta hade stannat om jag visste att hon sprang i riktning mot en vältrafikerad väg, och att jag i så fall varit så urbota dum att släppa henne där.
Saluki eller ej så måste man ju faktiskt ha så pass mycket vett att man inte släpper hunden i områden man inte litar på, ex i närheten av vägar eller där det finns mycket vilt. För jag tror inte det är många hundar som snällt går bredvid matte /husse om jaktinstinkten väcks av något.
Jag inbillar mig att det trots allt är allt nötande med inkallningen som ger resultat i dessa lägen. Men dessa förbannade vitrumpor, vad fan gör de i ett villaområde?
Har massa nya bilder att lägga ut på hemsidan, men jag har inte riktigt tid just nu....
Kommentarer
Trackback
