.

...jag någonsin sagt om att Elvira varit trotsig. Så som hon beter sig nu har hon aldrig någonsin gjort. Hon har antagligen så mycket hormoner som kokar, nej kokar över i hennes lilla söta huvud. De senaste dagarna lyser verkligen trotsen i hennes ögon. Delvis så beror nog detta också på att hon inte fått springa av sig ordentligt på länge, all denna is gör det svårt att släppa henne då hon inte har någon behärskning när det gäller att springa. Hon skiter fullständigt i hur halkigt det är. Hon har alltså en hel del innestående energi som måste ut. Detta i kombination med "tonåren" gör att hon ofta bara blänger på henne när jag ropar in henne. Hon sticker inte, hon springer runt runt runt och har stenkoll på var jag är - men hon hinner aldrig bli färdigsprungen enligt henne själv.

Sedan förvandlas hon till världens lydigaste saluki som kan gå fint vid sidan utan att vara kopplad, som hela tiden "frågar om lov" till att springa lite.

Den senaste tiden har jag filmat henne varje gång hon är ensam en längre stund. Förutom att ligga lugnt och tugga på sitt gigantiska ben, vilket största delen av tiden går till gör hon följande aktiviteter:

• Rullar runt i sängen och bus-skäller på sig själv, oftast skäller hon på svansen.
• Kastar upp sina leksaker så högt hon bara kan, de får gärna slå i taket.
• Kasta omkring på sitt tuggben och jaga det.
• Leta efter katten.
• Busa med katten så att katten blir sur.

Första gången jag filmade hade jag glömt att vrida upp volymen på musiken. Till saken hör att vi har en tvååring som granne, en tvååring som skriker värre än ett spädbarn - dag som NATT, ibland skriker även föräldrarna. Dessa skrik hörs mycket väl in till oss, trots att det inte är särskilt lyhört. Hur som helst, jag filmade Elvira när jag jobbade ett av fyratimmarspassen. Tittade på filmen när vi sedan gick och la oss i sängen: Det gick en timme och allt hon gjorde var att ligga i sängen och tugga på sitt ben, det gick en timme till  och hon tuggade fortfarande på sitt ben, skällde lite på det när det ramlade ner på golvet, hoppade ner gick en vända, tog sedan upp benet till sängen igen och fortsatte att tugga.

Så när klockan på filmen närmar sig den tredje timmen ser jag hur hon lägger huvudet på sne, gnäller lite och börjar sedan sjunga och skälla om vart annat. Hon hade hört grannungens skrik. Så sjöng hon till och från i lite mer än 30 min för att sedan lägga sig och tugga på sitt ben igen som om inget hade hänt. Och självklart var hon världens finaste lilla ängel när jag kom hem.

Blev lite orolig för att detta skulle vara något hon alltid sysslade med när hon var ensam, samtidigt som jag tyckte att det var väldigt underligt att jag i så fall aldrig hört henne. Hon är alltid så lugn och fin när jag går och alltid lugn och glad när jag kommer hem. Spelar ingen roll om jag varit borta 5 minuter eller tre timmar, jag har ALDRIG hört henne när jag smyger hem, eller när jag smyger på baksidan och lyssnar efter ljud genom de öppna fönstren. Har tom suttit på baksidan några gånger då vi ensamhetstränat bara för att jag skulle höra vad hon sysslade med fyra trappor upp.

Så, nästa gång jag lämnade henne ensam filmade jag henne igen och tittade på filmen när jag kom hem igen. Den här gången hade jag kommit ihåg att vrida upp musiken till just den nivån att man inte hör grannungen. Inget sjungande från Elvira den gången. Skällde på sin svans och på sitt tuggben som ramlade ner från sängen gjorde hon dock, men det var bara voff voff tystnad voff voff tystnad tystnad tystnad, voff voff.

Filmade igen, samma sak: inget sjungande och nästan inget skällande alls; bara vid ett tillfälle - denna gång var det åter igen svansen som fick en utskällning.

Filmade igen: inget sjungande, inget skällande hon ligger bara snällt och tuggar på sitt ben bortsett från en vända till vattenskålen.

Filmade igen: inget sjungande, svansen fick sig en utskällning, "haren" fick sig också en utskällning. Hon ligger i sängen nästan hela tiden.

Filmade igen: inget sjungande, inget skällande. Hon ligger i sängen största delen av tiden, resten av tiden står hon och tittar ut genom fönstret.


En sak jag tänkt på när jag studerat filmerna är att Elvira sällan sover när hon är ensam, iaf inte de gånger hon blivit filmad. Det är mer som om hon "vilar" för hon ligger ner i sängen största delen av tiden. Tycks inte spela någon roll hur "aktiverad" hon blivit innan jag lämnar henne. Kanske har det något att göra med att hon egentligen inte får busa inomhus, så när katten (nej förlåt, matte ska det vara, katten är ju alltid hemma)  är borta dansar Elvira på bordet. När jag sedan kommer hem kryper hon alltid tätt intill och lägger sig för att sova.

Elvira har gått upp ett kg sedan förra vägningen för en månad sedan. Nu väger hon hela 21,2 kg till sina 65 cm. Ingen vi möter tror längre på att hon inte riktigt gillar hundmat. Det ligger en hel del jobb och frustration bakom att hålla henne i hull, men idag när vi var i djuraffären gick hon omkring och sniffade på hundmatpåsarna som en galning. Är det på väg att vända? Ska hon börja gilla hundmat snart, lilla vita primadonnan? Inga förväntningar här, men jag är säker på att det kommer komma en dag då allt vänder och hon kommer sluka allt som serveras i matskålen.

Stockholm är underbart just nu, det är så fina promenadvägar överallt. Eller njae... det är snarare is, alternativt översvämmning (med is under) över allt. Går inte att promenera normalt och går framför allt inte att släppa Elvira så att hon får springa av sig.

Som jag letade igår efter lämplig plats att släppa henne på, verkade stört omöjligt. Chansade slutligen på fotbollsplanen nedanför oss och tro det eller ej... men den var faktiskt isfri - måste bero på konstgräset! Mitt ute på fotbollsplanen står självklart en unge och sparkar på en fotboll... en unge, mitt på den stora planen, just när jag hade tänkt låta Elvira springa. Typiskt!

Eftersom jag trodde att hon skulle vara ensam en stund innan Billy kom hem så kände jag att hon verkligen behövde få ut lite energi. Så vi gick upp på lilla berget, där var hon ofta lös när hon var liten och där brukar jag släppa henne efter en promenad så att hon får strosa omkring och lukta. Nu hade hon inte fått springa av sig på flera dagar (jävla is). Så när jag släpper henne får hon ett tokrus, men kommer sedan tillbaka för att kolla så att jag var kvar. Vi fortsätter framåt och då, då ser jag dem.... VITRUMPORNA! Två stycken dessutom, innan jag hinner reagera så har Elvira sett dem. Hon tar några skutt framåt och skäller ut dem med så mörka skall hon bara kan och sedan blir det fart. Vitrumporna springer, Elvira springer och jag skriker åt henne att stanna. Hann ropa tre gånger och tvärvända innan jag hör henne komma mot mig i full fart. 10 sekunder (om det ens var det) kan vara väldigt långa när ens hund satt av i full fart efter vitrumpor och inte längre går att se. Tack och lov att hon hörde mig eller vad det nu var som fick henne att åter igen avbryta jakten och återvända till matte. Tack och lov att det inte heller är någon trafik i området, och att den som finns kryper fram. Mitt hjärta hade stannat om jag visste att hon sprang i riktning mot en vältrafikerad väg, och att jag i så fall varit så urbota dum att släppa henne där.

Saluki eller ej så måste man ju faktiskt ha så pass mycket vett att man inte släpper hunden i områden man inte litar på, ex  i närheten av vägar eller där det finns mycket vilt. För jag tror inte det är många hundar som snällt går bredvid matte /husse om jaktinstinkten väcks av något.

Jag inbillar mig att det trots allt är allt nötande med inkallningen som ger resultat i dessa lägen. Men dessa förbannade vitrumpor, vad fan gör de i ett villaområde?

Har massa nya bilder att lägga ut på hemsidan, men jag har inte riktigt tid just nu....

Idag blir Elvira 11 månader och det känns faktiskt ganska overkligt. Var ju alldeles nyss jag såg henne för första gången som liten liten treveckors valp. Kollade mankhöjden idag och den tycks ha stannat på 65 cm nu; vad hon väger har jag ingen aning om. Det här med att lyfta upp henne i famnen och balansera sig upp på en våg är inte det lättaste längre, så vi får helt enkelt göra besök någonstans där de har en lämplig våg. Jag inbillar mig att hon är i bra hull nu och att hon dessutom har ganska bra med muskler. Däremot gäller det nog att hålla lite koll så hon inte blir en tjockis nu när hon gått upp så bra i vikt.

Idag har vi iaf vandrat omkring i skogarna kring Gåseborg tillsammans med min syster, Nell, Flisa och Vicki. I två timmar roade vi oss med att halka omkring i skogen. Elvira har sprungit till och från hela tiden, så skönt att hon fungerar så bra att ha lös. Hon älskar verkligen skogspromenaderna.  I slutet av promenaden var Nell dessutom så trött att hon hela tiden hamnade på efterkälken... men Nell ska jämt springa med Elvira, problemet är att lillsnuttan har så korta ben att hon omöjligt hinner med, men inte ger hon sig för det. Mer välmotionerad sheltie får du nog leta länge efter.

Snart kommer Billy hem och nu ska jag städa klart, är ju roligare att välkomna hem till en städad och fin lägenhet.

Jobbar ikväll, det är bara fyra timmar och Elvira och Vilja får rå om sig själva här hemma. Eftersom det ändå är fyra timmar de små är ensamma så har jag aktiverat Elvira hela dagen för att hon ska tycka att det är skönt att bara ta det lugnt de timmar matte är på jobbet.

Bland annat har vi varit på långpromenad, den tog nästan två timmar. Vi började med att gå längs med stigarna mot Bandhagen. I Bandhagen fick hon rusa av sig på en stor inhägnad fotbollsplan. Därefter fortsatte vi promenaden till Svedmyda, var vi svängde av på stigen genom skogen hem. Där fick Elvira gå lös, inte för att tokrusa, utan gå fint vid sidan. Vet hur mycket energi den övningen tar, men hon är så otroligt duktig. Hon fick några ryck och satte av i full fart framåt, men på kommandot "hit" vända hon tillbaka och satte sig på vänster sida innan vi fortsatte igen. Det är så nyttigt för henne att inte bara vara lös när det är bus och spring som gäller, hon blir mer fokuserad och inkallningen fungerar så otroligt mycket bättre. Går det för länge mellan dessa ordnade promenader utan koppel tycks hon förknippa att vara lös med just tokrus, och när hon kör sina tokrus måste hon springa klart innan öronen börjar fungera igen.

Det var ändå några km där hon fick variera positionerna mellan "sidan" (hon ska gå tätt vid sidan), "här" (hon får lite mer utrymme) och "hit" (för att samla in henne från "här" till "sidan" eller om hon glömt av sig och sprungit lite väl långt från matte). Duktiga duktiga Elvira.

Verkligen varierad promenad: först efter stigarna på ängarna med löst koppel och ganska fritt för henne, sedan lösspring på fotbollsplanen, en längre sträcka på trottoaren och krav på att hon ska gå fint vid sidan och sedan sista biten genom skogen där hon fick gå lös "under kontroll". Perfekt!

Nu ska vi snart ut igen, ska bara städa klart först.

Hon är helt normal ;)

Vilja, Elvira och matte ligger i sängen och slötittar på TV...

Elvira är den mest närgångna av de båda, Vilja gillar att hålla sig i sitt hörn, nästgårds till min kudde.

Imorse mötte vi upp Jenny i Hornstull och åkte sedan ut till Waldemarsudde. Elvira fick äntligen springa med Khira och Tea, tyvärr hade inte solen riktigt gått upp så det blev inga bilder... Men efter att Jenny släppt av oss i Hornstull igen promenerade vi längs Årstaviken till Gullmars och då blev det desto fler bilder. Tyvärr hände något underkligt när jag konverterade vissa bilder så jag måste göra om och göra rätt imorgon.

Om 11 dagar är hon 11 månader. Shit vad tiden går fort. Och glädjande nog så fungerar faktiskt sporadisk tillförsel av ister i hennes mat att hålla hennes vikt. Måste dock köpa nytt, konsum har inte Willys har inte. Coop vid syrran har... men det är två mil bort.



Elvira poserar i ett av de senaste halsbanden (har uppdaterat med fler bilder på halsbanden på hemsidan)

Idag ringde klockan okristligt tidigt och Elvira hade väl lika lite lust som jag att lämna sängvärmen. Men iväg kom vi och glada (och trötta) är vi för det. Vi har haft en riktigt trevlig dag, om än det tog bra mycket längre tid än vi trott. Elvira och syrran Carizma var ensamma salukis. Syrran slog Elvira med sitt "arroganta" uttryck haha. Båda fick väldigt fin kritik och HP. Sedan placerade sig Carizma som gruppfyra.

Annie gjorde sin utställningsdebut idag och så duktig hon var. Hon kom tvåa i sin klass hon med.

Som ni kanske förstår så haltar inte Elvira mer (annars hade hon ju självklart inte fått delta i utställningen). Svullnaden hade lagt sig redan igår, men vi tog det säkra före det osäkra och höll oss till korta kisspromenader.  Även idag har det blivit lugnt men imorgon ska Elvira äntligen få sträcka ut.

Billy har köpt en ny filmkamera, en liten sak han ska ha med sig till alparna nu i januari. Vi tänkte att vi skulle testa den på Elvira och därför har jag sytt ihop en slags sele man monterar fast kameran i. Vi har bara testat den inomhus än så länge eftersom det är så mörkt, men imorgon ska den genomgå storprovet: fixar den att filma medan Elvira springer?!

Igår var vi till Jan och Conny, veterinären var på besök för att ta blodprov och inom 14 dagar får vi veta om rabiesvaccinet tagit och om Elvira kan få ett pass... Elvira blev väldgt svullen om benet efter blodprovet. Eller ja, vi märkte det inte förrän vi kom hem och hon haltade. Fick knappt röra hennes ben som, förutom svullnaden, även var alldeles blåsvart. Nu har svullnaden iaf gått ner och det är inte lika fullt mörkfärgat idag. Förhoppningsvis har svullnaden helt gått ner tills imorgon, hon blir så nedrans ynklig lillpluttan.

Har påbörjat ett halsband till Elvira, ett reflexhalsband i läder, måste bara köpa nappa till fodret. Sedan har jag en idé på ett "utställningshalsband". Alltså inte ett hon har just när hon visas upp utan utanför ringen. Rött ska det vara och massvis med vackra pärlor. Vi får se vad jag hittar på...

Det blir lite dåig upplösning här på bloggen (och i mitt fotogalleri - måste spara utrymme), men på den oranga skylten står det alltså: Varning! Svag is!