.

Kom på att jag varken mätt eller vägt Elvira till hennes niomånadersdag, så några dagar (ehrm) för sent tog jag tag i det idag. Jag blev riktigt förvånad må jag säga, trodde att hon skulle gått ner i vikt, men inte då. Hon har istället slagit viktrekord och väger nu 20,1 kg till sina 64 (kanske tom 64,5) cm i manken. Hon har alltså stadigt gått upp i vikt. Vad är det då på henne som väger? För hon ska ju tydligen upp mer i vikt lilla bengeten. Kanske är det absolut inget fett och bara muskler som ändå ger henne lite vikt.

Idag har jag och Elvira varit sällskap till min systers fem hundar. Vi har tränat i konsten att promenera med en galen saluki i ena handen och tre galna sheltisar i den andra (tyckte att alla fem var lite att ta i). Var ett evigt trassel de första fem minutrarna men sedan gav allt med sig och det gick hur fint som helst. Somnade sedan i soffan med ett gäng hundar som täcke. Väldigt mysigt. Nu är klockan allt för mycket så nu ska hushållets tre flickor bege sig till sängen. Billy jobbar med Nobelfesten i veckan, han åkte 5:40 imorse och stackaren har fortfarande inte kommit hem.

Imorgon jobbar jag igen och arbetstiden är förlängd med en timme, nu kommer jag inte sluta förrän 23:00 så det här med att vrida tillbaka dygnet kommer inte gå särskilt bra. Eftersom Billy också jobbar så håller Elvira till hos min syster. Från mitt jobb till min syster tar det ca 30 minuter med tunnelbanan (som går var 15 minut om jag har tur, kanske är mer sällan nu när det blir en timme senare), från min syster tar det sedan ca 1 timme att ta sig hem. Antingen ca 20 min till Alvik, vänta minst 10 minuter på tvärbanan, åka tvärbana i 20 minuter och sedan gå i 20-30 minuter över fältet hem. Eller så åker vi till Gullmars vilket tar ca 40 minuter, väntar där på bussen i 15-30 minuter och åker sedan hem i 7 minuter. Det är inte särskilt långt mellan mig och min syster, men sthlms lokaltrafik vill inte riktigt samarbeta med mig.

Nej godnatt nu. Ska försöka få med mig hund och katt som redan sover som stockar här i soffan.

Idag har vi varit på mässan igen, satt tillsammans med Jenny, Khira, Tea och Elvira (så klart) i salukiringens rasmonter. Elvira hade lite problem med alla dessa små bjäbbiga trubbnosar som väntade med oss i kön till besiktningen. Dessa bjäbbiga små trubbnosar hade inga egna ben att gå på utan de flesta fick åka bur. Mycket konstigt enligt Elvira. Däremot så tycker jag att hon inte var lika brydd i de andra hundarna idag som hon var igår, väldigt skönt. Antagligen också väldigt skönt för henne själv att inte behöva hålla stenkoll hela tiden.

Kändes som om det var bra mycket mer hundar och besökare idag. Veterinärbesiktningen tog väldigt lång tid, antagligen pga alla dessa hundar som satt i burarna. Var ju ett helt projekt att plocka fram dem en efter en, vilken har kollats och vilken är inte kollad osv osv.

Elvira trivdes i montern, hon fick uppmärksamhet av folket som stannade till (tom alla små barn var roliga) och hon fick dessutom mysa och busa med Tea. Efter att vi var klara så kom min syster och hämtade oss och med i bilen fanns Nell och Annie...lyckan var total för lillskruttan.

Innan vi lämnade mässan hann jag även inhandla lite shampo och balsam, samt beställa ett BackonTrack-täcke.

Vid lunch åkte jag och min syster med tillhörande hundar ut till Dalarö för att gå på julmarknad... den var en stor besvikelse. Hade det inte varit för att Dalarö är så mysigt så hade det hela bara varit ett stort skämt.

Däremot fick Elvira  åter igen träffa på hästar (små shettisar, varav en hade renhorn) och ja, Elvira har lite problem med hästar: hon kan inte alls förstå vad det är för konstiga monster.

På hemvägen stannade vi till vid sandtaget, det märktes på Elvira att hon verkligen hade behov av att rusa av sig. Hon har ju blivit trött i huvudet i två dagar medan kroppen fått vila. Så otroligt kul hon har när hon får springa i sanden.

Nu ska Elvira få dagens sista mål med mat. Sedan ut på en kissrunda innan det är nattinatt för oss.

Min lilla "för tillfället för tunn" äter 10+ dl mat varje dag, mer skulle jag inte få i henne ens om jag gav henne mat en gång i timmen. Det är dessutom ett så kallat magfoder med extra extra mycket fett. En annan hund skulle alltså inte ens kunna titta på maten utan att bli fet som en kossa. Enligt anvisningen ska hon äta 7 dl (och då har jag utgått från hennes vikt och att hon är underviktig), kan man inte få en specialtabell för tånårssalukis? Eller ett specialfoder för Elvira vore ju ännu bättre: detta foder ska då helst innebära att hon inte behöver äta mer än 4 dl/dag och maten bör dessutom ändra färg och form ca var femte dag. Då hade jag haft en nöjd saluki vid matskålen tror jag. För nu kan man allt få den dät blicken "men matte, inte samma mat idag med va? Var har du lämnat din fantasi?"

Tror det bjöds på lite för mycket godsaker idag på utställningen...från alla de möjliga håll. Den egna maten var inte särskilt intressant. Inte så konsigt va, för vad är torrfoder jämfört med allt annat gott och tillfälligt?

"Det är bara att ta höjden gånger längden så får du bredden." Billys kommentar på vem som skulle få den lilla lilla handduken och vem som skulle få den stora (dags att boka tvättid alltså) -  han ansåg sig ha mycket större yta att torka och genom formeln höjden gånger långden får du bedden skulle detta bevisas.


Så, nu har jag och pärlan gjort vår officiella debut. Jag är faktiskt riktigt nöjd även om det nog finns många som inte förstår det. Elvira fick en tvåa i bedömningen. Tyckte ändå att det var en ganska så bra kritik, eller ja rättvis kanske är ordet, inget jag gick hem och deppade över så att säga. Vi var ensamma i klassen och ja, det var något helt nytt. Alla tittar på Elvira och Elvira såg bara kompisar överallt utanför ringen. Kombinationen kompisar och uppmärksamhet gjorde att sötnosen började dansa. Jag är dock väldigt glad över att hon än så länge verkligen tycks älska hela grejen.


Superbra träning var det iaf och Elvira skulle nog behöva få en dos av detta åtminstone en gång i veckan. Hon är ju så glad i allt och alla och studsar fram, bryter sedan snabbt av till att allt är skrämmande (då har en hund av "fel" ras, eller "fel" kön kommit för nära).


Köpte även en canvasbur till skruttan, så nu har hon ett litet mysigt krypin. Hon gav den högsta betyg, bortsett från när Tea, "morfar" Jan eller någon annan omtyckt uppenbarade sig utanför, alltså på andra sidan av "rutan".

Sedan gick Tea och blev Champion. Hejja hejja söta surkarten.

Jag är klar (eller ja jag ska bara få på mig kjolen så är jag klar), väskan är packad, Elvira är badad. Jag är nervös, som vanligt. Hoppas bara att jag sköter mig, att Elvira inte blir rädd för alla konstiga hundar man kan möta på mässan. Hoppas att det går bra i ringen så att jag kan känna mig nöjd med vilket resultat som helst. För, sköter sig både jag och Viran så tror jag att det blir en bra juniordebut.

Gick upp för att besöka det så kallade damrummet, Elvira vaknade och vandrade med. Hon ställde sig vid dörren och tittade bedjande på mig. Så, snäll matte som jag är tar jag på mig stövlar och jacka för att gå ut med henne. Hon travar fint nedför trappen stannar duktigt vid porten och väntar in mig... Sen... i samma veva som jag låser upp porten och öppnar dörren så sätter hon sig ner och kissar. PÅ FEL SIDA AV DÖRREN! Hinner dock "lyfta upp" henne innan olyckan blivit allt för stor och föser ut henne. I vanliga fall brukar hon snällt trava iväg en bra bit från porten, men inte nu. Nej nu sätter hon sig i själva portalen och kissar. Jag skyndar och lyfter återigen upp henne och föser ut henne i regnet. Då ställer hon sig och stirrar på mig: VA? Tror du verkligen att JAG ska kissa nu, i REGNET?! Tog ett tag innan hon äntligen insåg att hon inte fick gå in i varken port eller portal för att fortsätta på ett mindre olyckligt ställe. Efter det så var det bara att skynda upp tre trappor för att hämta regnöringsmedel och trasa - MITT I NATTEN. Det är tur att hon är så underbar och härligt, blir lite lättare att glömma dessa ocharmiga tillfällen...

Nu ska vi dock fortsätta att sova. Imorgon har vi en helt ledig dag, på fredag är det bara ett möte på jobbet som är inbokat, lördag är det utställning och söndag är det ledigt. Riktigt härligt, så här länge har jag inte varit ledig på hur länge som helst.

God fortsättning på natten nu då.

Igår hade vi besök av Vicki och Nell...


Elvira tycker det är självklart att man ska kombinera sina intressen...


Nej matte, måste vi gå upp redan? Klockan är ju inte ens 11!

Jag är 25 år... under en timme var det tre olika personer som undrade om jag fyllt 18 år eller ej. En kvinna som knappt såg äldre ut än jag påstod att det idag var så svårt att lista ut folks ålder. Hon tyckte synd om dem som jobbar på systembolaget.

Hur ska man då se ut när man är 25?

Jag ska inte längre behöva visa leg på systembolaget... Jag tänker inte plocka fram det heller i förväg nästa gång... Så får vi se vad personen i kassan säger. Det står ju faktiskt att om man är under 25 ska man visa leg. Jag är nu 25 år + en vecka och en dag, alltså ska jag inte behöva plocka fram något leg.

Jag har inte riktigt blivit tillräckligt gammal för att uppskatta grejen att folk tror att jag är tonåring.

Foto: Susanne Pettersson

Det brukar bli en hel del rumpor i bild på utställningar... här har vi en i snyggare miljö haha. Fotograf är min kära syster. Vi skulle fotografera Elvira idag... jag försökte få henne att stå snyggt men snålblåsten var för hård. Viran såg bara ut som en ostbåge. Det var inte alls kul att bli fotograferad stillastående... ingen bra uppställningsbild på Viran alltså, så jag får väl bjuda på en rumpbild istället haha.

Det här var dock bästa bilden jag fick till på Elvira, som ni ser, inte alls bra. Hon fryser och drar ihop sig och stenen hon står på lutar dessutom för mycket...


Foto: Annelie Johansson

Bättre gick det när jag fotograferade den mer pälsbeklädda Vicki:


Foto: Annelie Johansson

Elvira 9 månader samt Pappa Viiru 9 månader (bilden hör hemma på matte Marikas sida)

Önskar att jag hade en bild på mamma Zahrema när hon var 9 månader. Det är kul att jämföra, hoppas verkligen att hela familjen (mamma, pappa och alla c-barnen) får chans att träffas igen.



Elvira och syrran 9 månader vardera (jaja Elvira minus en vecka på den här bilden)

Ute på Årstafältet igår... isen är inte så läskig längre


Elvira undersöker vad det är för något konstigt som täcker hela marken


Hon blev en helt annan hund mot den kritvita snön... riktigt cremefärgad


Nu hoppas vi på att snön ska ge med sig så att vi kan åka till Nacka som planerat. Vi ska ju hälsa på Jan och Conny, men så har vi tänkt fotografera lite i samma veva och det går ju inte riktigt just nu... Lika vitt i luften som det är på marken.

Var ute på långpromenad med Elvira. Så underbart väder! Älskar när det blir hög och klar luft, när solen skiner och vinden håller sig borta. Hade inte skadat med lite snö som knastrade under fötterna. Nu ska Elvira bara ha täcke när vi blir stillastående, hon äter så pass bra att vi nu kan vänta med täcket lite. Ska dock börja ha med det i väskan så hon slipper frysa om vi oväntat behöver stå stilla.

Nu ska vi snart ut på promenad igen, tänkte gå ner till fältet med henne så får hon springa av sig. Husse ser det som en fördel om hon är "avsprungen" när han ska vara hundvakt. Ska ju jobba ikväll, och imorgonkväll och söndakväll och måndagkväll, och onsdagkväll och fredagkväll och söndagkväll. Enda fördelen med alla dessa jobbkvällar är att det iaf inbringar lite välbehövliga pengar.

Hade en helt underbar födelsedag igår. Perfekt helt enkelt. Har ju dessutom en födelsedagspresent innestående hos Billy.

Tack tack alla!

Nu ska vi däremot städa här hemma.