En av Elviras favoritsysslor
Vi har ju väldigt fin utsikt, det tycks även Elvira tycka! Hon älskar att stå i fönstret och titta ut och åker vi iväg någonstans med bilen (som står parkerad på baksidan) så ser man ett vackert vitt salukihuvud med hennes fina mörka ögon som iakttar oss när vi åker iväg.
Nu ska jag åka iväg och jobba. Billy och Elvira får helt enkelt klara sig själva några timmar.
söta
sötnosen
Bildkavalad
Vet inte vad som hänt, antar att det var för mycket bilder och texter...jag menar... vart tog allt vägen, det här är ju inte ens hälften av alla bilder. Tack och lov att de iaf finns kvar på hårddisken
Alldeles perfekt
Full fart på högsta växeln är Elviras melodi och precis som vissa människor som även de spelar den melodin så blir även lilla magen stressad. Vit diet bestånde av kokt fisk och överkokt ris samt beordrad lugn och ro ska råda bot på all matvägran och allt magont. Veterinären tog blodprov (ja Elvira var ju så duktig och stod bara stilla och väntade) och idag hade svaret kommit: allt var så perfekt som det bara kan bli... och veterinären kollade verkligen allt!
Hon är verkligen perfekt ;-) på alla sätt och vis. Hon är inte bara vacker, underbar, rolig, smart, roande och klok hon har dessutom en prefekt insida.
Kände mig lite paranoid som åkte med en matvägrande hund till veterinären, men nu är jag så glad. För tack vare ny kost och lite påtvingat lugn så tycks den lilla damen ha börjat återfinna matlusten, ja sedan fick hon ju också lite medicin som ska plåstra den ömma magen. Peppar peppar ta i trä, håll tummarna nu för att hon inte hittar på något knasigt hyss.
Innan jag åkte till veterinären testade jag allt, ja jag tror det var näst intill allt som kan testas, men ingenting hjälpte. Många fortsatte att envisas om att den enda sanna vägen att gå var att vänta ut henne, att ställa fram maten på bestämda tider, låta den stå en viss tid och sedan plocka bort den om hon inte åt. Det stämmer kanske att ingen vanlig frisk hund svälter sig själv... men här har vi snarare en frisk hund som inte har tid och ro att äta och som dessutom är petig och helst av allt vill ha den mat matte äter (gärna från mattes tallrik sittande på en stol vid köksbordet) och inte den bruna sörjan som serveras i hennes skål i köket.
Nu ska ni vetabästare få höra... det är inte alltid så bra att "vänta ut en hund". Inte en växande, aktiv hund som tror att livet inte har någon morgondag. Veterinären sa att är magen tom blir den irriterad vilket leder till att hunden (eller människan för den delen) antingen får ont eller blir illamående när den väl äter. Det blir en ond cirkel som kanske bara började med att hunden inte riktigt hade tid eller ro att äta. Eller att hunden matvägrar av någon annan anledning.
Elvira ska nu få äta sin fisk ett tag framöver, sedan ska vi försöka hitta ett foder som är lättsmält och snällt mot magen och som dessutom är riktigt gott. Nu travar ju Elvira tätt bakom mig när hon ser att jag är på väg in till köket, hon står och slickar sig om munnen medan jag förberder hennes mat och hon slickar skålen ren på fisk (riset har däremot en tendens att hamna på golvet haha).
Det är så skönt att det verkar vara ett enkelt "fel" på lilla prinsessan. Lugn och ro och lättsmält mat ska vi väl kunna ordna så ska den stressade magen bli lika prefekt som resten av hunden.
Hon är verkligen perfekt ;-) på alla sätt och vis. Hon är inte bara vacker, underbar, rolig, smart, roande och klok hon har dessutom en prefekt insida.
Kände mig lite paranoid som åkte med en matvägrande hund till veterinären, men nu är jag så glad. För tack vare ny kost och lite påtvingat lugn så tycks den lilla damen ha börjat återfinna matlusten, ja sedan fick hon ju också lite medicin som ska plåstra den ömma magen. Peppar peppar ta i trä, håll tummarna nu för att hon inte hittar på något knasigt hyss.
Innan jag åkte till veterinären testade jag allt, ja jag tror det var näst intill allt som kan testas, men ingenting hjälpte. Många fortsatte att envisas om att den enda sanna vägen att gå var att vänta ut henne, att ställa fram maten på bestämda tider, låta den stå en viss tid och sedan plocka bort den om hon inte åt. Det stämmer kanske att ingen vanlig frisk hund svälter sig själv... men här har vi snarare en frisk hund som inte har tid och ro att äta och som dessutom är petig och helst av allt vill ha den mat matte äter (gärna från mattes tallrik sittande på en stol vid köksbordet) och inte den bruna sörjan som serveras i hennes skål i köket.
Nu ska ni vetabästare få höra... det är inte alltid så bra att "vänta ut en hund". Inte en växande, aktiv hund som tror att livet inte har någon morgondag. Veterinären sa att är magen tom blir den irriterad vilket leder till att hunden (eller människan för den delen) antingen får ont eller blir illamående när den väl äter. Det blir en ond cirkel som kanske bara började med att hunden inte riktigt hade tid eller ro att äta. Eller att hunden matvägrar av någon annan anledning.
Elvira ska nu få äta sin fisk ett tag framöver, sedan ska vi försöka hitta ett foder som är lättsmält och snällt mot magen och som dessutom är riktigt gott. Nu travar ju Elvira tätt bakom mig när hon ser att jag är på väg in till köket, hon står och slickar sig om munnen medan jag förberder hennes mat och hon slickar skålen ren på fisk (riset har däremot en tendens att hamna på golvet haha).
Det är så skönt att det verkar vara ett enkelt "fel" på lilla prinsessan. Lugn och ro och lättsmält mat ska vi väl kunna ordna så ska den stressade magen bli lika prefekt som resten av hunden.
